5 månader

Tiden går fort, ändå tycker jag det var som igår, när du vandrade vidare mot nya äventyr.
Nu som först har det smält undan snö och is så det gick att ta sig till minneslunden. Kicki och Knut var med, vi lade ner några röda rosor till dig. Jag satt där på min rollator och kollade in platsen. Du har första parkett, när det gäller att ha kontroll på din kära tunnelbana.Klockan har du med dig så du kan hålla reda på att tågen går som de ska. Jag tror du trivs med platsen, det är rätt sida på Stan och nära dina barndomsmarker.
När vi kom hem drack vi kaffe, det var så gott, för det var soligt och fint men en isande nordanvind. Vi gick och vilade ett tag, både jag och Kicki somnade, men Kicki blev bryskt väckt, något damp ner i hennes huvud och for iväg på höger sida av sängen. Hon konstaterade att det var hennes glasögon som hade kommit farande,och hon letade efter dem, upptäckte att de hamnat i min väska som jag har till vattengympan.
Det har aldrig farit ner något från den hyllan, Kicki kunde inte nå dem som hon låg. De for ändå ner i pannan på henne med kraft och studsade ca metern åt höger och ner i min väska.Helt oförklarligt, men jag förstår vad som hände, det var någon som ville skoja med Kicki, och tala om att du ligger i min säng.