Pappersexercis

Byråkrati, papper och åter papper. Det är något otroligt, allt ska med, får jag fängelse om jag glömmer något? Det ska vara papper på om vi är gifta om det finns äktenskapsförord , om den avlidne gett bort skattepliktiga gåvor eller själv fått större arv. Om han gått i borgen, fastigheter bostadsrätter . Uppgifter om samtliga bankkonton och värdet dödsdagen på värdepapper, medlem i COOP ICA ekonomiska föreningar, utbetalningar till dödsboet efter dödsfallet löne eller pensionsutbetalningar. Hur mycket han hade i plånboken. Bilat traktorer och husvagna. Räkning på begravning och gravsten. Avbetalningsskulder el tele hyra vårdavgifter medicin. Även mina bankkonton och skulder ska vara med.
Det bara snurrar nu har jag i 2 dagar försökt att få ordning på det hela var jag ska börja, Får väl beta av post för post. men eftersom Nordea inte vill ge mig uppgift på kontot, så får någon annan bearbeta dem..
Jag väntar också på att arbetgivaren ska få fram slutlön, 22 sparade semesterdagar 32 semesterdagar som han inte tagit ut i år plus de inarbetade semesterdagarna för i år. Ska luska fram mer, det finns outbetalda sjukdagar från AFA och en av försäkringarna. Jag måste ha fram de här uppgifterna för bouppteckningen ska vara klar och inlämnad senast 4 februari.
Jag tar gärna emot råd.

Bara tomma ord

Detta eviga kämpande, varför ska allting behöva vara så evinnerligt tjatigt. Jag kämpade för Roger och såg till att vardagen fungerade. När jag nu själv behöver hjälp så vet jag inte hur jag ska göra. Det hjälper varken med att stryka medhårs eller bli arg eller att gråten tar överhand så jag inte kan prata. Jag behandlas som en jäkla stor skit.
Jag har sedan jag fick operationstiden ordnat med de flesta sakerna runt omkring och det fungerar. Vi kommer så till hemhjälpen, vilken röra, jag tror ingen vet något och ingen vill ta ansvar. Jag har pratat om att jag behöver mer hjälp de har lovat att det ska jag få. Så tjatar de om vad jag behöver för hjälp, det mesta, har förklarat vad jag klarar själv, och vad jag behöver hjälp med.
Min dotter ringde på fredagen och fick tag i en biståndshandläggare, han skulle ordna det ringde 2 gånger till min dotter innan allt var klappat och klart.
När jag kom på sjukhuset så kom en dam från hemtjänst som hjälpte mig en del. Allt var lungt och jag trodde det skulle vara OK. Gick sen och lade mig en stund, märkte redan när jag kröp ner i sängen att det inte stämde, för jag höll på att halka i golvet, det gjorde skitont i mitt knä för att jag inte kunde stötta det underifrån när jag skulle lägga det i sängen. Sen skulle jag gå upp, hade inte Rickard varit här så hade jag fått legat där jag låg tills morgonen dagen efter. Jag satt sen och klurade på hur jag skulle ordna till det så det fungerade.
Tog bort mitt tjocka täcke, så var det mycket enklare att lägga sig. Har vänt pottstolen så jag kan använda armstödet på den och handtaget på rollatorn som är bromsad så jag kan dra mig upp ur sängen.
Jag duschade igår innan jag åkte hem, så jag hoppade över duschen här hemma, istället och fick hjälp att hänga upp den maskin med kläder som jag tvättade igår.
Så kom städerskan och städade lägenheten. Hon lyckades att möblera om mina griptänger, dem vill jag ha där de gör mest nytta.
Telefonen ringde på förmiddagen och jag hann inte svara, för toan där är det telefonfri zon.
På eftermiddagen ringde de från hemtjänst. Det var den som har hand om det här området, hon verkade sur troligen för att vi pratat med en annan handläggare på fredagen. Vi kan inte hjälpa att hon inte var där när vi behövde prata med henne. Det var en dam med vass stämma, och hon vill att jag ska precisera vad för hjälp jag vill ha. Vad då, det är svårt att sitta så där i telefon och tala om på millimetern vad det är som behövs. Det är mycket som jag inte klara och så finns det saker som jag klarar av, men att sitts så där och beskriva det jag klara inte det.
Fick en pärm för någon vecka sen, den ska jag gå igenom med min kontaktman, men vad då hon har ju aldrig tid, det är nog Sveriges tomaste pärm. Den här biståndshandläggaren hade själv opererat sitt knä, då borde hon ju ha en hum om hur man känner sig. Jag pratade också om det här att jag var tvungen att handla, men om jag får hem varorna så behöver jag hjälp med att få dem på plats i kyl, frys och speceriskåp.
Jag ska ju sen till VC och ta mina stygn m.m så är det ju sjukgympan. Nu skulle hon ringa mig på eftermiddagen, det blev som vanligt en tyst telefon.
Man mår så jäkla bra, när det ska vara ett sådant tjafs när man ska ha lite hjälp.Tycker inte man ska behöva ha det så. Jag ville att det skulle vara klappat och klart när jag kom hem. men eftersom hemtjänsten hela tiden skulle köra det framför sig utan att komma till skott. Förstår inte vad de sysslar med.

1 vecka

Den 10 dec var det en vecka sen begravningen, en vecka i saknad och tystnad. Funderar på om kremeringen är klar eller om det är där, som på andra ställen i samhället, köer.
Alexandra var i Minneslunden i torsdags om jag inte missförstod dagen. Hon hade köpt en röd vacker ljuslyckta och rosor och lagt ut i Minneslunden. Hon har tagit ett fint kort därifrån, som Kaisa visade mig när hon var uppe på sjukhuset. Jag blev väldigt rörd, de där tårarna trillar lätt. Förstår inte vad gott om dem det är.
Flickorna frågar Kaisa väldigt mycket om det här med döden och allt runt omkring, det har försvunnit en person i familjekretsen, klart att det dyker upp funderingar och frågor även saknad. Barn tar det som en självklarhet att vi alltid ska finnas runt dem, som en skyddande skjöld, så plötsligt försvinner en person. Det tar ett tag innan ordningen är återställd, och saknaden kan bli mindre smärtsam.

Torsdagen 4 dec 2009

Vaknade upp till en tung dag, kände som hela världen låg över mina axlar. Min syster och svåger kom redan på tisdagen, så vi hade ordnat en hel del i förväg, vi gjorde en potatisgratäng i långpannan och så stekte vi tjälknöl till det.

Så var det dags att åka, vi kom i god tid så vi behövde inte jäkta. Oj vad många som redan slutet upp när vi kom fram till Hoppets kapell.

Jag kände mig mest förvirrad och helt tom invärtes. vi klev så in i kapellet och bänkade oss, Kistan var så vacker antikbehandlad gråvit med ett hav av blåa blommor, Jag valde blå blommor för jag vet att blått är hans älsklingsfärg.

Det mesta hade Roger bestämt själv, redan i juni 1999 skrev han ner i Vita Arkivet, hur han ville ha det. Borglig begravning, kisttyp, musik och förtäring. Jag valde bara dikten och avsluttningsmusiken för det vart två musikstycken kvar av det han valt, så det blev det jag fick välja.

Ingångsmusik Adante från nya Världen av Dvorak
Därefter hälsade officianten alla som kommit för hedra Roger, och så läste hon en kort dikt
Blottt en dag sjöngs så gemensamt. (tror Roger skoja med mig där, för han visste att jag avskydde den psalmen)
Därefter berättade hon lite om Roger från det han var barn och till det senaste året.
Rickard Carlstedt mitt barnbarn som bott hos oss sen mars 2007 spelade gitarr och sjöng Blowin in the wind av Bob Dylan
Så läste officianten en dikt
Violinkonsert opus 4 ac Mendelson. Det hände ingen ting, vi såg inte ens organisten. Till slut fick offcianten kontakt med organisten, man hörde liksom susningen i bland de församlade. Jag tror att Roger var med här och skojade till det, en sista lilla hälsning till släkt och vänner.
Efter det lade officianten ner tre rosor
En för kärleken
En för ljuset
En för framtiden
Så var det defilering och blomnerläggning
Efter det lästes dikten Det är vackrast när det skymmer av Per Lager kvist.
Så spelades Öppna landskap av Ulf Lundell
Vi träffades sedan nere på Enskedeterassen för kaffe och landgång. Jag hade beställt för 30 stycken, men det kom några fler som jag inte visste om, och det var två som inte kom som det var beställt för, jag åkte med värdinnan för kaffeet och jag frågade om hon kunde fixa till några till och det gick bra.
Jag hoppas Roger är nöjd med begravningen, jag har gjort som vanligt så gott jag kan.
Vi närmaste samlades så hemma, Rickards rum blev fullt av kusiner, Vi ställde fram mat och dryck i köket, och så fick de hämta maten där och leta på sig en plats att sätta sig på. det fungerade trots att en del fick hålla tallriken i handen. Finns det hjärterum ja då finns det tjärterum.
Nu känns det som jag kan sparka igång och börja tänka framåt. Visst kommer det många gånger att vara tyst och tungt , och saknaden efter Roger finns där, men jag får försöka minnas alla ljuvliga stunder vi haft. Man hinner med mycket på 25 ½ år

telefonsamtal

Ringer Kaisa för att prata med henne om mat på torsdag eftermiddag, och sladdrar lite skvaller. Då ringer mobilen, det var en man från Folksam angående försäkringen och han ville träffa mig, vi bestämde tid.
Jag återgick till samtralet med Kaisa när mobilen ringer igen. Då ringer min svåger, och beklagar sig för att han är så dålig, så han kan inte komma till begravningen, i nästa andetag undrar han om jag kunde låna honom pengar till blommor till begravningen.
Förklarar för honom att det är svårt för Rogers konto är låst och jag har inte så mycket pengar löst. Svärmor har berättat om hans ständiga tjat om att låna pengar till än det ena än det andra, och att betala tillbaka är svårt. Vi avslutar så samtalet och jag återgår till andra telefon och Kaisa, som hört hela samtalet, och tyckte det var oföskämt av honom.
Ville han ha förskott på ett icke befintligt arv, han tror han ska få ärva, eftersom Roger och jag inte har några barn. Han blir snuvad återigen på arv efter avlidna släktingar