Här går allt sin gilla gång, saknaden är stor, men sorgen har dämpats, hålet är inte lika gastkramande och smärtar inte lika mycket. har kommit underfund ned att man hela tiden upplever olika faser i sorgearbetet. Ibland är det lättare och ibland svårare.Livet går vidare, om än lite haltande ibland. Bilen har gjort att jag kommit ut en hel del, jag är inte så låst. Resan till Hälsingland gjorde gott, hade tänkt åka neråt Skåne, men ögoninflammationen satte käppar i hjulen, inte lätt att köra när man ser dubbelt,i torsdags förra veckan hade de släppt helt, så ögat fungerade korrekt. 7 eller om det var 8 veckor tog hela processen, med 2 besök på vårdcentralen och 2 på SöS, Datortomografi på skallen och där var allt som det skulle, skönt att veta.

Foto

Lade till ett foto på min Grodprins,Ja så fylldes mina ögon med tårar. Jag saknar dig Roger, Midsommar utan dig. Det är så det kommer att vara framöver.
Jag tänker och ta mig en tripp norröver, Midnattsolen hägrar, även om jag sitter där själv i bilen så vet jag att Roger finns vid min sida och vakar över mig.
Orkar inte skriva mer just nu

Lillebror

Idag ringde Stig Roland, han hade fått brevet från boupptecknaren. Oj hoppsan tänkte jag, nu blir det väl hett om öronen. Han bara ville tala om att han skulle skriva på och skicka tillbaka det på en gång. Trodde jag drömde, men han har så stor respekt fortfarande för storebror att han vågade inte protestera. Han kanske inte har klart för sig att han inte ens står som efterarvinge, utan är helt lottlös. Han tuggade om Blå Skåpet idag igen.

Testamente

Nu börjar vi se slutet på bouppteckningen. Boupptecknerskan ringde mig i onsdags och ville veta Rolands adress. Ja, säger jag, men han är inte arvsberättigad säger jag, Jo säger hon han står som efterarvinge. Nej säger jag, det gör han inte för det finns ett testamente. Varför jag inte sagt det. Det har jag gjort men fick till svar att det behövdes inte, det ligger här. Hon ville jag skulle läsa upp det, när jag gjort det så fråga hon om det var underskrivet och bevittnat. Ja det är det. Då ska jag anmäla det till skatteverket, men jag måste skriva till hans bror och medela honom om bouppteckningen och att det finns testamente. Talade om var han bor men kom inte ihåg numret på gatan, men hon hittade Stig Roland och adressen, jag åkte sen ner och lämnade testamentet i begravningsbyråns brevlåda.
I morse vid 10 tiden ringde telefonen, det var Roland han började och fråga runt lite om släkten jag lovade jag skulle titta på hur och när namnet Levin kom in i familjen. Hade glömt det, så det är bäst att börja.
Han började sen bubbla om det blå skåpet som Roger gjorde i slöjden när han bodde i Småland och att jag skulle vårda det ömt, tror han att han ska få ärva de, sällan det finns många spekulanter på det.
Konstigt att han inte nämde guldklockan efter deras pappa, den har jag i säkert förvar.Kanske skulle börja använda den, behövs bara nytt armband.
Vad han inte vet är att jag står som efterarvinge till Rogers del när deras styvmor avlider.Finns träskulpturerna kvar som Roger snidat så tänker jag ta reda på dem. Jorden kommer att gunga många gånger än för honom och att få ärva.

Vår Melodi

Just When I Needed You Most - Randy Vanwarmer
You packed in the morning I
Stared out the window and I
Struggled for something to say
You left in the rain without closing the door
I didn't stand in your way

But I miss you more than I
Missed you before and now
Where I'll find comfort, God knows
'Cause you left me
Just when I needed you most
(Left me, just when I needed you most)

Now most every morning I
Stare out the window and I
Think about where you might be
I've written you letters that I'd like to send
If you would just send one to me

'Cause I need you more than I
Needed before and now
Where I'll find comfort, God knows
'Cause you left me
Just when I needed you most
(Left me, just when I needed you most)

You packed in the morning I
Stared out the window and I
Struggled for something to say
You left in the rain without closing the door
I didn't stand in your way

Now I love you more than I
Loved you before and now
Where I'll find comfort, God knows
'Cause you left me
Just when I needed you most
Oh, yeah
You left me just when I needed you most

Detta var Vår Melodi, vi hade fastnat för den instrumentala versionen med Stan Getz. Eller rättare sagt det var Roger som visade mig på den.Långt senare hörde jag den sjungas av Dolly Parton. Jag tyckte texten var så sorglig, men just nu så tycker jag mycket av den stämmer, det blev ju så, han lämnade mig när jag behövde honom som mest. Han lämnade detta jordeliv för att vandra vidare i de saligas ängder.

Lövsprickningen

Var länge sedan jag skrev här, inte för att jag sörjer mindre eller saknar Roger mindre. Jag har kommit in i ett nytt skede, där jag kan hantera min sorg på ett annat sätt. Jag är inte så vek och har inte så lätt att börja gråta, så fort det blir tungt.Kan resonera med mig själv på ett mer sansatt sätt, men han finns hela tiden med mig, i mina tankar, jag kan tänka på honom utan att jag blir ledsen, jag börjar att kunna se alla ljusa stunder vi hade tillsammans allt skoj och tok. Våra skämt, och vårt älskade ordvrängningsövningar.
Det är nu ett år sen han fick diagnosen lungcancer, ja du kära Roger det där gick fort, vi han liksom inte med, förän det var över
Var borta i helgen hos min syster i Sandviken, tänk vad skönt att kunna åka och hälsa på henne, och att jag med bilens hjälp, kan ta mig dit utan något större besvär. Det är att få in och ut packningen som är jobbigt, men Hjalmar "rollatorn" är villig att axla packningen och det följer med. Roger var med och höll reda på hastigheterna, Vid Mora stenar vinka de in, alla dem som kört för fort, jag hade tänkt stanna där för en bensträckare, men det var så mycket poliser och bilister som tryckt ner gasen för långt på plats där, så jag fortsatte, stannade i Valbo och köpte med några pelargoner åt Kicki till verandan, det är snart dags att plantera ut växter.
Rickard tyckte det var jobbigt att vara själv, han hade någon på besök som öppnade toalettskåpet torkskåpet och luckan till tvättmaskin, det var väl någon som ville tala om att han inte var själv utan kunde ta det lungt.

Hemma i Minneslunden

14 april fick jag medelande om att du kommit på plats i minneslunden, cirkeln är sluten. Där kan du nu ha kontroll på din tunnelbana, inte långt till Gullmarsplan, så du kan kolla att de sköter sig, och är trevliga mot trafikanterna. Jag hoppas jag gjort det bästa för dig och att du är nöjd.Du finns ju alltid i mitt hjärta och i mina tankar. Jag kommer aldrig att sluta älska dig.
Dessa rader dök ner i Facebook häromdagen,de berörde mig verkligen

Skulle önska att himlen hade en telefon så jag kunde höra din röst igen, Jag tänkte på dig idag, men det är ju inte något nytt, Jag tänkte på dig igår, och dagarna före det också. Jag tänker på dig i stillhet, Allt som är kvar är minnen och ett kort i en ram, Ditt minne är hos mig för alltid, Gud har dig i sina armar.....

Inte bortglömd

I fredags damp det ner ett vykort, postat Down under. Blev verkligen glad, för jag satt här för några veckor sen och reflekterade över saker, som troligen kommer att ändras när inte Roger finns här längre. Just dessa vykort som kom från olika hörn av världen från Kenneth, Rogers ungdomskamrat.Han har en kvinna med sig som vi tyvärr inte träffat, hoppas jag kommer att göra det en dag.
Vad glad jag blev, när jag inte är bortglömd, de hade varit i Singapor och sen Australien och Tasmanien, när de skrev kortet en vecka tidigare var de på väg till Samoa och efter det 5 dagar i San Fransisko o vilken härlig tripp, varmt och skönt , tänk bara att slippa all snö som kom under mars månad.De kommer hem till Sverige när det är som bäst, när blommorna kommer upp och lövet slår ut.
2 dagar kvar, sen hämtar jag min bil. Vilken frihet att kunna susa iväg dit jag vill när jag vill.

5 månader

Tiden går fort, ändå tycker jag det var som igår, när du vandrade vidare mot nya äventyr.
Nu som först har det smält undan snö och is så det gick att ta sig till minneslunden. Kicki och Knut var med, vi lade ner några röda rosor till dig. Jag satt där på min rollator och kollade in platsen. Du har första parkett, när det gäller att ha kontroll på din kära tunnelbana.Klockan har du med dig så du kan hålla reda på att tågen går som de ska. Jag tror du trivs med platsen, det är rätt sida på Stan och nära dina barndomsmarker.
När vi kom hem drack vi kaffe, det var så gott, för det var soligt och fint men en isande nordanvind. Vi gick och vilade ett tag, både jag och Kicki somnade, men Kicki blev bryskt väckt, något damp ner i hennes huvud och for iväg på höger sida av sängen. Hon konstaterade att det var hennes glasögon som hade kommit farande,och hon letade efter dem, upptäckte att de hamnat i min väska som jag har till vattengympan.
Det har aldrig farit ner något från den hyllan, Kicki kunde inte nå dem som hon låg. De for ändå ner i pannan på henne med kraft och studsade ca metern åt höger och ner i min väska.Helt oförklarligt, men jag förstår vad som hände, det var någon som ville skoja med Kicki, och tala om att du ligger i min säng.

Saknad

Jag saknar dig enormt, allt gick så fort. Nu börjar jag inse att jag velat sagt mycket mer. Jag känner din närvaro här om kvällarna när allt är tyst och stilla, en känsla av att du har det bra och att du vakar över mig. Du ger mig tröst med att jag känner förminnelsen av din skugga. Ibland hörs du, ibland när jag sitter här och det lackar mot den tid du brukar komma hem, hör jag hissen starta, mina ögon går till klockan samtidigt som min tanke säger mig nu kommer snart Roger hem. Då kommer smällen, Biggan han kommer inte hem, han har gått vidare och fått frid. Jag är inte ensam trots allt.Han finns här runt omkring mig.Det ger mig en inre styrka

Måndagskaos

Idag har det varit en intensiv dag, Duschen i morse var inte klok, hela tiden sa hon från henmtjänsten emot mig. Skulle inte ha tid att hjälpa mig med duschen för hon var så sen, det skiter jag i,sa jag Ska jag ha dusch måndagar så är det så, hon behövde inte renbädda sängen idag, det var Rogers svettningar som gjorde att man var tvungen att göra det varje vecka, nu blir det varannan.Där sparade hon en massa tid. Duschen hade gått mycket fortare om hon hjälpt mig lite mer, men trots att jag inte får upp armar så fick jag tvätta mig själv och det tar tid. Hon skulle inte lägga i ögongel förän efter duchen, men jag måste ha den i innan jag spolar vatten, ja hon gav med sigtill slut.
Torkningen blev lite si och så. Vi kom så till ljumskarna och se inte skulle jag ha pevaryl talk, det var bättre med vad nu salvan hette. Nu när det är läkte och inte irriterat behöver jag bara talk för att det ska hållas sig torrt, även om jag svettas.Klä på mig fick jag göra nästan själv,hon sprang runt med handukar och hon skulle hänga upp, att hon skulle städa toaletten den raden såg hon inte.Rickard låg och vänta på att jag skulle rya till åt henne, för hon tjata i ett, hela tiden hon hade bråttom, för hon var sen. Det var nästan så jag tänkte säga till henne, gå så jag får lugn och ro.
Var efter duschen till VC och tog PKvärdet hem och vänta på städerskan, hennes telefon hade laddat ur så hon kunde inte ringa och tala om att hon var sen. Rickard tog fram en laddare så hon fick telefonen uppladdad. Innan hon var klar så var jag på språng till Tandläkaren. När jag kom dit så stod hissen, Jäklar jag fick gå, men som tur var så var de bara en våning. Jag har inte gått i trappor sen opertionen, men det gick utmärkt.
Tog en taxi upp till Brandbergen in på apoteket, men de hade inte en sorts medecin som jag skulle ha, men den kommer i morgon, och den ena hade de bara hälften av så den får jag också i morgon.
In på ICA köpte 1 liter mjölk för jag hade lite för lite hemma för att klara mi tills i morgon eftermiddag.
En kasse med lite plast förpackningar som skulle ut till kontainern försvann på morgonen, tror hon från hemtjänsten tog den varför hon inte tog med den med kartongförpackningar med sig förstår jag inte de ska på samma ställe, de kontairana står brevid varan. Fattar ingenting, kanske inte är meningen att jag ska. I två veckor har min aluminiumgrytan varit borta, förstår inte vart den tagit vägen, visst var den sliten, men om de slänger den är jag tacksam om de talar om det så jag sliper leta häcken av mig köpte en ny kastrull på Ica idag, och en födelsedagspresent, det är två som fyller 40 år i April.

Livet går vidare

När man levt tillsammans många år , så sitter vanor i. Kommer på mig själv med att jag sitter här och det går mot eftermiddagen, så kommer min tanke till att ja nu kommer Roger snart. Blir så ledsen när jag inser att det inte är så. Många tankar under dagen blir att Roger blir inblandad, ska jag laga mat, vad ska jag laga till vad kan Roger vara sugen på, så där håller det på vissa dagar är värre. Det går dagar då min hjärna fungerar normalt.
Måste ringa begravningsbyrån har inte hört ett ord om, han är kremerad eller ej, jag börjar på att bli otålig. Har för mig att man får reda på det, det tog lång tid innan vi fick besked om Rogers mamma, fast hon är ju gravsatt i urna. Det var Roger som satte ner den i graven, hans bror kom inte, men det fanns ju inget att ärva, så då var det inte intressant att vara med längre.
Det har gått fyra och en halv månad redan, tiden har rusat iväg, jag som trodde tiden stannade den 4 november.Livet går vidare om än lite haltande ibland, det måste gå vidare, och även jag måste tänka framåt. Till en ensam framtid, får väl försöka att hitta på nya aktiviteter, kommer nog att må bra av det

Röjning

Det är ett tag sen jag skrev, det har varit motstånd, ville skriva men lusten var borta. Jag har bearbetat min sorg med att ifrågasätta mina tankar ideer och mina frågor. Det är inte bara att gå på i ullstrumporna, mycket dyker upp många frågor. Tankar hur borde jag gjort var det rätt, om jag gjort si eller så. Jag måste också bearbeta den där biten att gå vidare. Hur går jag vidare. Roger finns inte med, men ändå är jag rädd att jag i mina tankar och i mitt sätt att vara kanske sårar honom gör honom lessen arg. Förstår ni tänker vad då han är ju död. Nej Roger är inte död han lever här hos mig inom mig, jag känner hans närvaro, han spelar mig små spratt. två gånnger har jag nu fått skruva i glödlampan i armaturen i badrummet. Fick tipset om att det var vibration från tvättmaskin, jaja varför har det just nu börjat att skruva upp sig. Jag har haft tvättmaskin sen jag flyttade in och tvättmaskiner som verkligen skakat vid centrifugering, men den här maskin går tyst och mjukt. Vem är ibland i duchen det låter om den, som det gör när man står i den och ska duscha. Normalt är det hur tyst som helst iden.
Tänkte plocka bort gamla böcker och tidskrifter som ligger ovanpå ekskåpet i sovrummet, liksom tömma Rogers nattduksbord och kasta det, men jag har inte kommit mig för. Har liksom tänkt att Roger kanske inte gillar det. När nu Kicki (min syster) och hennes man kom i fredags och överraskade mig.På måndagsmorgon så satte vi igång Vi rensade fyllde flera kassar med gamla böcker och sopsäckar med skräp. Vi verkligen rensade, jösses vad damm det samlats ovanpå skåpet. Det blev massor av plats över, och får jag sen rensa i skåpet också så blir det toppen. Började att olja in skåpet med Teakolja, men Knut tyckte jag fuskade så han tog över, det blev jättefint Tisdagen roade sig Knut med att göra iordning akvariet. Jag hade tänkt börja, men det är ett slitgöra när man behöver tömma hela, för Roger orkade inte med akvaritét så det hade blivit eftersatt men nu är det fint. Vi har en mal som är döpt till Svea har inte sett henne på länge, men i förra veckan fick jag se henne efter det att ljuset släkts, hon är lite skygg av sig.Hon är nu tre gånger så stor som när vi köpte den. Hon var för kvick så jag fick hjälpa Knut och fånga henne, vad stark hon är det där lilla livet, det kändes i hoven viket motstånd hon gjorde. Tack Kicki och Knut för hjälpen. Hoppas Roger är nöjd, med vårt arbete. Jag känner mig nöjd och har inget dåligt samvete, för jag slängde en del av hans samlade papper och böcker om spel på trav och sport.

Dåligt samvete

Var hos Per idag, jag var idag redo och prata om det jag inte klarade av förra gången.
Jag var arg heligt förbannad på Roger, tyckte han var en svikare, men jag orkade inte att utala de orden, förra gången jag var hos Per. Det var nästan som jag skulle häda. Jag älskar Roger, han var mitt allt, men jag kände mig sviken. Han bara stack och lämnade mig kvar. Vi hade planerat en massa. Roger tänkte ta ut pension från 63 årsålder, vi skulle få tid över för varandra, medan vi ännu hade lite krafter kvar.Resa runt titta på saker som intresserade oss.
Det var vår ute, naturen vaknade till liv, fåglarna kvittrade, allt var ljuvligt. Han är till läkaren för han känner sig trött och hängig, kommer hem och säger att han har lungcancer, hela världen vänds upp och ner, ett mer eller mindre kaos inträffar. OK cancer går att bota, så vi har båda hoppet, han är tidvis väldigt risig, det är olika undersökningar, fram och tillbaka mellan Huddinge, Karolinska, Nacka och Södersjukhuset. Inte många dagar i veckan som vi är för oss själva. Senare under sommaren blir ASIH inkopplade, ibland var de här två gånger i veckan, men när han reagerade på pencilinet, och det slog ut först magen senare fick han utslag över hela benen, då sprang de här en till två gånger om dagen. Visst var det skönt med den hjälp vi fick, men samtidigt så kändes inte hemmet som vårat utan allmän egendom. Slutet gick väldigt fort, jag var inte beredd, det kom som en chock. Vet inte om jag blundade, inte tog in hur dålig han var, ville kanske inte se det. Jag hoppades in i det sista.
Per förklarade för mig att det var naturligt att känna så här, men det var inte Roger jag var sur på utan sjukdomen, fast Roger fick klä skott för det.Jag har känt mig som svikare, ransakat mig, gjorde jag allt kunde jag gjort mer och hur, kan inte komma på något bra svar på det.
Just nu är själen ett stort öppet sår, som gör förbaskat ont ibland. Försöker att pigga upp mig med lite blommor, och det fungerar rätt bra. Bara jag blir klar med alla papper, det tar emot vissa dsagar, så får jag ett ryck och får lite gjort. Hittade en försäkring där jag står som förmånstagare i måndags, för det kom ett papper från Handelsbanken liv. Det är bara att tacka och ta emot. Jag börjar och oroa mig för skatten, får nog ta ett samtal med banken. Synd att man är så dåligt insatt i sånt här.
Igår fick jag papper från kommun om hemtjänsten, fattade inte något, det var om avgiften för hemtjänsten under kommande år. Rogers förmodade inkomst och min. Hon som satt med det här reagerade inte fast det stod änkepension på mina ekonomiska beräkning.Jag ringde och talade om hur läget var, hon bad om ursäkt, hon hade inte fått någon uppgift på att han avlidit.I dagens datoriserade samhälle skulle det här inte behövas om myndiheterna fick samköra sina register.

Det snurrar på

Jag går här i min ensamhet och pratar med Roger, ja så knasigt är det. Drygt 25-års samvaro upphör tydligen inte, bara för att en har gått bort. Nästan skäms för mig själv, folk kan ju tro det snurrat till i huvudet på mig.
Börjar få ordning på det mesta nu av papper. deklaration är kvar men det är ju inte föränn 2 maj eller så. Har lite kvar ska ringa SL det är semesterdagar som fattas, jag fick brev om det, jag har koll, Roger fick ju i slutet av april papper på semester sparade semesterdagar, tid åter, m.m. Det fattas 7 dagar av årets semesterdagar och 14- 15 dagar av inarbetade under detta år. Jag börjar se slutet på allt pappersjobb.
Det är ett jäkla rännande på VC för injustering av Waran. nu har jag rätt PK värde 2,7 så nu ska jag ta 1 tablettt fram t.o.m. söndag nytt prov på måndag. Det går fort jag åker ner 10,10 och hem 10.30.de ringer sen till mig på eftermiddagen, talar om resultat och hur jag ska dosera 3 dagar framåt Det går snabbt men det är ett passande.
Jag saknar inte sysselsättning, sen är jag hos Per med ca 10 dagars mellanrum. Nästa vecka ska jag börja i vattenbassängen UNDERBART, vad jag längtat.

Det har varit en värkig och dyster vecka. Får inte fortsätta med Arcocia och trombyl på grund av magsåret.Har inte ätit Arcoxia sen fredagen 29 januari.Lördg och söndag värkte hela kroppen gick på halvfart, minsta rörelse gjorde ont, trött var jag. Tror att orsaken till denna nergång var inte bara medicin utan dessa lågtryck med blåst och snöoväder. På måndagen var jag till läkaren och diskuterade medicin, har börjat med Waran gillar det inte, men det fanns inget annat val.
De ringde från Synsam att mina glasögon var klara, så det blev Handens cetrum för att hämta glasögon och medicin. Köpte en ny Hoya min gamla gick inte att rädda, men vad den ser liten och ömklig ut, när man jämnför medden gamla som tog upp halva fönstret. Nu ser jag bättre på TV, texten var ibland svår att läsa, nu går det utmärkt. Tisdag var vilodag med värk.
Igår var jag och tog PK prov, och så var jag till Per, det var jobbigt, orkade inte prata om Roger och hur det är nu, vi pratade mest om vad jag kan göra för att må bra.
Det börjar gå upp för mig vad det betyder det som jag läst många gånger i tidningen, och inte förstått riktigt.
Till minne av XX. Ett år av sorg och saknad.
Det är en stor tomhet att inte ha sin älskade gå runt fötterna och dela livet med. Tankarna går ofte till honom och vad vi gjorde och vad vi tänkte göra. Just nu är mina tankar mest vid hans sista timma i livet, hur mycket kände och visste han att vi var där, för att stötta honom. Var det något jag borde gjort och glömde eller försummade, kände han sig älskad in i det sista. Jag hoppas av mitt hela hjärta att det var så.

Rogers Guldklocka

Jag har letat överallt som det kan tänkas att den kan finnas. Vet att han brukar ha den i lådan i bokhyllan i rummet, men nej inte där,leta igeom de andra lådorna på en gång plus skrin. Letade igenom lilla byrån i sovrummet där det finns nipper m.m. Rogers nattduksbord, men nej ingen stanns fanns den. Ja den kommer väl fram en dag när jag letar efter något annat. Satt här en eftermiddag och slötitta på TV. Så föll blicken på bokhyllan, någonting i bakhuvuder sa mig att jag skulle dra ut Rogers låda, överst ligger etuiet med Rogers guldklocka. Jag förstår ingenting, den var inte där när när jag plockade igenom allt som låg där. Det är inte så mycket och etuiet är rätt stort klarblått med Landstingets logotyp. Kan någon förklara ser jag så dåligt eller vad är det som händer.

Aktiv dag

Idag var det besök hos sjukgymnasten, och när jag ändå var i Handen så tog jag en tripp till centrum. Var inne på bokhandeln och fick äntligen agendan köpt och tackkort. Var så in på Synsam och skulle beställa tid för synundersökning, döm om min förvåning de hade tid med mig 1½ timma senare. Under tiden gick jag och tog en fika och en semla som lunch.
När jag kom tillbaka till Synsam så kollade jag bågar, oj vad mycket bågar det fanns, men hitta några som tilltalade mig var inte lätt, jag hade till slut hittat 2 par, så såg jag lite längre ner hade de bågar där hittade jag ett par, de satt perfekt och jag passade i dem. Kollade så prislappen, trodde inte mina ögon. De jag tittat på tidigare låg på 1800 kr och upp till 2800 kr. De här kostade 1050 kr. Det var inte Dior, Kalvin Klein, Pucci eller Boss, Detta var Diesel. Så var det dags för synundersökningen, Det opererade ögat var rätt OK syn men brytningsfelet var kvar. Vänstraögat var sämre men det är gråstarr som gör det. Läsglasögonen var bra så de behövde jag inte byta glas i, hon justerade dem så att de hänger kvar på näsan.Hon skulle sen ha mig att titta rakt fram, hihi..... Efter en stund säger hon är du vindögd Skelar du med ögonen. Nä det vet jag inte. Hon tar en penna och ska ha mig att titta på ändan när hon för den mot och från mina ögon. Hon skrattar så säger hon du byter öga hela tiden, de far inte iväg utåt i sidled, utan jag titta på ett öga i taget. Ja säger jag när jag är trött brukar jag säga på skoj att jag vilar ett öga i taget. Det höll hon med om att jag gjorde. Jag berättade att när jag var hos en ögonläkare i min ungdom så sa dem att jag var enögsläsare. Har alltid funderat på vad de menade men nu vet jag, det där sker automatiskt och hjärnan är så inställd på det att jag märker ingenting. Nu förstår jag när jag är hos ögonläkare och de blir irriterade för jag inte tittar rakt fram, jag vet att jag försöker men tydligen flaxar ögonen iväg och läkaren blir irriterad.Nu tog jag inte de dyraste varianterna av glas, progresiva antireflex och lite tonade. för att mitt vänsteröga kommer ju att försämras och det kommer ju att bli operation, så det är onödig utgift att lyxa till det hela. det gick ändå på 5900 kr. Men jag måste ju ha dem för att klara av tillvaron. Jag åkte så hem och kände mig nöjd med min dag. De hade även varit och justerat hissdörren så min dörröppnare fungerade när jag kom hem.

Per

Idag har jag varit hos mitt bollplank på VC, fick vänta länge innan jag fick tid, för han har varit pappaledig. Jag börjar få en viss vana att vänta. Måste få lite ordning i skallen, det kryper alldeles för mycket skit där. Trots att jag innerst inne vet att jag har gjort och tänker rätt så virvlar det bara runt och blir tok av alltihop. Anklagar mig för saker som jag tycker jag borde märkt och jag borde handlat annorlunda. Hela tiden tänk om jag gjort så, vad hade hänt då, med andra ord hjärnana går för högtryck på tomgång.Idag har jag bara berättat vad som hänt sen maj förra året, så talade jag om att jag har en blogg så vill han få lite mer mat på benen och även lite mer kunskap om vad som hänt, kanske han kan hitta en tråd och nysta upp den här jäkla härvan i mitt huvud.
Idag åkte jag till VC utan rollatorn, bara kryckkäpparna det fungerade jättebra, det går framåt med gammeltanten.

Hjäenspöken

Jag vet inte om jag är knäpp, ja lite tokig har jag alltid varit, men nu hör jag saker. Jag hör Roger snarka,detta på dagen när jag sitter och tittar på TV eller sitter vid datorn. Ibland så låter det som någon kommer in, min tanke,ja nu kommer Roger hem, men vad då slår det mig, han kan inte komma hem. Likt förbannat hörde jag att han kom. Nej snurrig är jag inte, tror jag har alla mina sinnen i behåll. Blir man så´n här när någon gått bort. Är det ett naturligt tillstånd? Frågorna är många.
Jag blir ibland förbannad känner mig lurad, varför blev det så här? Vi skulle ha en långt och härlig pensionärliv göra en massa kul grejor. Allt bara försvann ut i tomma intet. Nu måste jag själv fylla tillvaron med intresanta och kul saker, men det är mycket trevligare om man är två.
Behöver nog komma ut lite, men än litar jag inte på mitt knä, men det blir bättre för varje dag. Blir det sen bättre väglag så ska jag ut och lufta på mig ta mig ner till föreningslokalen där de har träff för pensionärer och arbetslösa.

30 decemder

Den dagen skulle vi fira vår 20-åriga bröllopsdag, men ödet ville något annat. Vi gifte oss i Sandvikens Stadshus tillsammans med Kicki och Knut.
Vi fick några fina år med både sorg och glädje. Vi såg Sverige tillsammans från Abisko till Smygehuk. Från Stockholm till Göteborg. Vi färdades med flyg, helikopter, båt, tåg, bil, kanot och till fots. Vårt absoluta smultronställe var Österlen. Det finns många roliga episoder från vårt flackande land och rike runt. Vi bodde i tält, hyrda stugor, vandrarhem och våldgästade även släkt och vänner. Många museer och berömda platser har vi besökt. Njutit av naturen och det svenska vädret.
Jag sitter här i min ensamhet och tänker tillbaka, mycket hann vi med på dessa år, vi försökte att njuta av tillvaron och ta vara på det bästa. Jag saknar Roger enormt, det är så tyst, ingen att dela mina tankar med, jag saknar hans inpass och ordvändningar. Ingen att diskutera med om dagens händelser i stort och smått, men trots allt så går livet vidare, en dag i taget.

Com hem com bort

Idag den 14 januari är första dagen sen den 18 dec 01:00 som jag har haft tillgång till min internet och telefon. Skulle vara ordentlig och ordna, en massa saker som att byta namn på abonnemang av olika slag. När jag så kom till Comhem så från början lät allt så bra, vi bestämde vilket internetuppkoppling jag skulle ha samt telefonen skulle vara samma nummer, TV valde jag om kanaler för jag ville inte ha fem eller var det sex sportkanaler, utan tog ett som passade mig och mina intressen bättre. Från och med första januari skulle det nya avtalet gälla. Döm om min förvåning när jag inte kom ut på nätet den 18 kunde inte ringa. Här satt jag mer eller mindre invalidiserad efter en knäledsopertion där jag fick en ny knäled. Det hade gått 9 dagar sen operationen så min rörelseförmåga var inte så stor, Telefonen var viktig för mig, dels för att nå Vårdcentral, sjukgymnast, färdtjänstbeställningen, hemtjänst och mataffären för att kunna få hem varor. Allt sabbades, jag ringde och talade om vad de gjort och de skulle fixa det. Dem klarade inte av det, till slut kröp det fram att jag fick vänta till jag fick nya modemet jag var förtvivlad förklarade vad de satt mig i för dilemma med att klippa linan innan den sist december, det var betalt till dess, men de hade mage att skicka räkning på tiden 18 dec till 31 dec för hela abonnemanget. Betalade dubbelt för ingenting. Jag ringde och tjatade min dotter ringde till slut kom det på express ett modem dan före julafton. Försökte koppla in det men det vägrade, men jag skulle åka bort över jul så det fick vara tills jag kom hem. Försökte annandag jul att få igång eländet men icke sa Nicke. Söndagen var Tomas min son här han höll på i flera timmar med hjälp av comhems support men inget hände. Fick ringa till comhems tekniker och den 7 januari som tidigast kunde han komma, mellan 12:00 och 16:00. När klockan var fem minuter i fyra ringde jag och undra var han var, fick då till svar att han var försenad men att hon skulle ringa mig . Staxt efter arton ringer hon och säger att det är klart, det var bara att starta om. Det fungerade vad glad jag blev, men säg den lycka som varar beständigt. 50 min senare slocknade det igen, försökte med omstart men det gick inte, på telefon till kundtjänst och det slutade med tt jag fick ringa teknikern igen. fick då tiden den 14 januari mellan elva och fjorton, han var här vid tolvsnåret. För det första så har de skrivit Engstörm på namnet jag har uppgett mitt lägenhetsnummer det som jag fått papper om från Lantmäteriet, men comhem går efter det gamla lägenhetsnumret, men han tog sig hit i alla fall och han fick igång det, så skulle han ringa mig men numret var dolt, hihi så jag gav honom numret och det fungera också. Nu hoppas jag att det kommer att fungera vill inte ha mer strul