Dåligt samvete

Var hos Per idag, jag var idag redo och prata om det jag inte klarade av förra gången.
Jag var arg heligt förbannad på Roger, tyckte han var en svikare, men jag orkade inte att utala de orden, förra gången jag var hos Per. Det var nästan som jag skulle häda. Jag älskar Roger, han var mitt allt, men jag kände mig sviken. Han bara stack och lämnade mig kvar. Vi hade planerat en massa. Roger tänkte ta ut pension från 63 årsålder, vi skulle få tid över för varandra, medan vi ännu hade lite krafter kvar.Resa runt titta på saker som intresserade oss.
Det var vår ute, naturen vaknade till liv, fåglarna kvittrade, allt var ljuvligt. Han är till läkaren för han känner sig trött och hängig, kommer hem och säger att han har lungcancer, hela världen vänds upp och ner, ett mer eller mindre kaos inträffar. OK cancer går att bota, så vi har båda hoppet, han är tidvis väldigt risig, det är olika undersökningar, fram och tillbaka mellan Huddinge, Karolinska, Nacka och Södersjukhuset. Inte många dagar i veckan som vi är för oss själva. Senare under sommaren blir ASIH inkopplade, ibland var de här två gånger i veckan, men när han reagerade på pencilinet, och det slog ut först magen senare fick han utslag över hela benen, då sprang de här en till två gånger om dagen. Visst var det skönt med den hjälp vi fick, men samtidigt så kändes inte hemmet som vårat utan allmän egendom. Slutet gick väldigt fort, jag var inte beredd, det kom som en chock. Vet inte om jag blundade, inte tog in hur dålig han var, ville kanske inte se det. Jag hoppades in i det sista.
Per förklarade för mig att det var naturligt att känna så här, men det var inte Roger jag var sur på utan sjukdomen, fast Roger fick klä skott för det.Jag har känt mig som svikare, ransakat mig, gjorde jag allt kunde jag gjort mer och hur, kan inte komma på något bra svar på det.
Just nu är själen ett stort öppet sår, som gör förbaskat ont ibland. Försöker att pigga upp mig med lite blommor, och det fungerar rätt bra. Bara jag blir klar med alla papper, det tar emot vissa dsagar, så får jag ett ryck och får lite gjort. Hittade en försäkring där jag står som förmånstagare i måndags, för det kom ett papper från Handelsbanken liv. Det är bara att tacka och ta emot. Jag börjar och oroa mig för skatten, får nog ta ett samtal med banken. Synd att man är så dåligt insatt i sånt här.
Igår fick jag papper från kommun om hemtjänsten, fattade inte något, det var om avgiften för hemtjänsten under kommande år. Rogers förmodade inkomst och min. Hon som satt med det här reagerade inte fast det stod änkepension på mina ekonomiska beräkning.Jag ringde och talade om hur läget var, hon bad om ursäkt, hon hade inte fått någon uppgift på att han avlidit.I dagens datoriserade samhälle skulle det här inte behövas om myndiheterna fick samköra sina register.

Det snurrar på

Jag går här i min ensamhet och pratar med Roger, ja så knasigt är det. Drygt 25-års samvaro upphör tydligen inte, bara för att en har gått bort. Nästan skäms för mig själv, folk kan ju tro det snurrat till i huvudet på mig.
Börjar få ordning på det mesta nu av papper. deklaration är kvar men det är ju inte föränn 2 maj eller så. Har lite kvar ska ringa SL det är semesterdagar som fattas, jag fick brev om det, jag har koll, Roger fick ju i slutet av april papper på semester sparade semesterdagar, tid åter, m.m. Det fattas 7 dagar av årets semesterdagar och 14- 15 dagar av inarbetade under detta år. Jag börjar se slutet på allt pappersjobb.
Det är ett jäkla rännande på VC för injustering av Waran. nu har jag rätt PK värde 2,7 så nu ska jag ta 1 tablettt fram t.o.m. söndag nytt prov på måndag. Det går fort jag åker ner 10,10 och hem 10.30.de ringer sen till mig på eftermiddagen, talar om resultat och hur jag ska dosera 3 dagar framåt Det går snabbt men det är ett passande.
Jag saknar inte sysselsättning, sen är jag hos Per med ca 10 dagars mellanrum. Nästa vecka ska jag börja i vattenbassängen UNDERBART, vad jag längtat.

Det har varit en värkig och dyster vecka. Får inte fortsätta med Arcocia och trombyl på grund av magsåret.Har inte ätit Arcoxia sen fredagen 29 januari.Lördg och söndag värkte hela kroppen gick på halvfart, minsta rörelse gjorde ont, trött var jag. Tror att orsaken till denna nergång var inte bara medicin utan dessa lågtryck med blåst och snöoväder. På måndagen var jag till läkaren och diskuterade medicin, har börjat med Waran gillar det inte, men det fanns inget annat val.
De ringde från Synsam att mina glasögon var klara, så det blev Handens cetrum för att hämta glasögon och medicin. Köpte en ny Hoya min gamla gick inte att rädda, men vad den ser liten och ömklig ut, när man jämnför medden gamla som tog upp halva fönstret. Nu ser jag bättre på TV, texten var ibland svår att läsa, nu går det utmärkt. Tisdag var vilodag med värk.
Igår var jag och tog PK prov, och så var jag till Per, det var jobbigt, orkade inte prata om Roger och hur det är nu, vi pratade mest om vad jag kan göra för att må bra.
Det börjar gå upp för mig vad det betyder det som jag läst många gånger i tidningen, och inte förstått riktigt.
Till minne av XX. Ett år av sorg och saknad.
Det är en stor tomhet att inte ha sin älskade gå runt fötterna och dela livet med. Tankarna går ofte till honom och vad vi gjorde och vad vi tänkte göra. Just nu är mina tankar mest vid hans sista timma i livet, hur mycket kände och visste han att vi var där, för att stötta honom. Var det något jag borde gjort och glömde eller försummade, kände han sig älskad in i det sista. Jag hoppas av mitt hela hjärta att det var så.