Det har varit en värkig och dyster vecka. Får inte fortsätta med Arcocia och trombyl på grund av magsåret.Har inte ätit Arcoxia sen fredagen 29 januari.Lördg och söndag värkte hela kroppen gick på halvfart, minsta rörelse gjorde ont, trött var jag. Tror att orsaken till denna nergång var inte bara medicin utan dessa lågtryck med blåst och snöoväder. På måndagen var jag till läkaren och diskuterade medicin, har börjat med Waran gillar det inte, men det fanns inget annat val.
De ringde från Synsam att mina glasögon var klara, så det blev Handens cetrum för att hämta glasögon och medicin. Köpte en ny Hoya min gamla gick inte att rädda, men vad den ser liten och ömklig ut, när man jämnför medden gamla som tog upp halva fönstret. Nu ser jag bättre på TV, texten var ibland svår att läsa, nu går det utmärkt. Tisdag var vilodag med värk.
Igår var jag och tog PK prov, och så var jag till Per, det var jobbigt, orkade inte prata om Roger och hur det är nu, vi pratade mest om vad jag kan göra för att må bra.
Det börjar gå upp för mig vad det betyder det som jag läst många gånger i tidningen, och inte förstått riktigt.
Till minne av XX. Ett år av sorg och saknad.
Det är en stor tomhet att inte ha sin älskade gå runt fötterna och dela livet med. Tankarna går ofte till honom och vad vi gjorde och vad vi tänkte göra. Just nu är mina tankar mest vid hans sista timma i livet, hur mycket kände och visste han att vi var där, för att stötta honom. Var det något jag borde gjort och glömde eller försummade, kände han sig älskad in i det sista. Jag hoppas av mitt hela hjärta att det var så.