Jag vet inte om jag är knäpp, ja lite tokig har jag alltid varit, men nu hör jag saker. Jag hör Roger snarka,detta på dagen när jag sitter och tittar på TV eller sitter vid datorn. Ibland så låter det som någon kommer in, min tanke,ja nu kommer Roger hem, men vad då slår det mig, han kan inte komma hem. Likt förbannat hörde jag att han kom. Nej snurrig är jag inte, tror jag har alla mina sinnen i behåll. Blir man så´n här när någon gått bort. Är det ett naturligt tillstånd? Frågorna är många.
Jag blir ibland förbannad känner mig lurad, varför blev det så här? Vi skulle ha en långt och härlig pensionärliv göra en massa kul grejor. Allt bara försvann ut i tomma intet. Nu måste jag själv fylla tillvaron med intresanta och kul saker, men det är mycket trevligare om man är två.
Behöver nog komma ut lite, men än litar jag inte på mitt knä, men det blir bättre för varje dag. Blir det sen bättre väglag så ska jag ut och lufta på mig ta mig ner till föreningslokalen där de har träff för pensionärer och arbetslösa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag vet inte hur det är med sånt, men jag har en väninnan. Hennes man gick bort för 5-6 år sedan. Hon pratar fortfarande med honom säger hon och han lägger sig bredvid henne i sängen när hon ska sova. När hon berättar om det så låter det fullständigt normalt. Det kanske är så när man haft en nära relation.
SvaraRaderaJag törs knappt tala om för folk att jag känner att Roger är här i lägenheten och rör sig runt, ibland är känslan så stark att jag nästan börjar prata med honom, det blir väl nästa steg.
SvaraRaderaNär vi tagit bort Dronning så hörde jag henne ofta i lägenhet. De tassande klorna mot golvet. Jag till och med hörde henne skälla när vi stod och låste upp dörren. Jag tycker inte du är knäpp. Roger är säkert där och håller dig sällskap.
SvaraRadera