Ledsen

Fy för människor utan empati och som tycker de duktiga när de kan vara elaka. Normalt byter jag plåster på söndagar. Det har fungerat perfekt. I min dåraktighet bad jag dem om de kunde hjälpa mig att komma ihåg det här med plåstret. Det blir problem om glömmer att ta fram det och be om hjälp. Då visar det sig att de får inte byta detta plåster det ska vara en sköterska som gör det. Mycket prat hit och dit bestämde vi att byta det på måndagen istället.
Måndag morgon så kommer de från hemtjänst och så denna sköterska, jösses tredje världskriget bröt ut. Något så otrevligt och osympatiskt som denna sköterska tror jag att jag aldrig träffat. Hon började direkt med att jag kunde byta det själv. för hon kunde ju inte springa där en gång i veckan och byta. Jag undrade hur det skulle gå till. Jag behövde inte ha det på ryggen. Jag förklarade att det är den plats där det fungerar bäst. Om det skulle klia så vet jag att jag inte river loss det och det är det ställe där det inte blir veck utan att det sitter tätt intill huden som det ska. Jag kunde sätta det på överarmen eller axeln eller nacken mot axeln. Jag förklarade att det klarar jag inte för jag kan inte få upp armarna så högt. Därtill behöver man båda händerna för att sätta på plåstret. Då tog hon i riktigt med elakheterna. Klara jag av att skriva på datorn så skulle jag klara plåstret också. Jag förklarade än en gång att när jag skriver på maskin vilar händerna mot skrivbordet, jag lyfter dem inte över axelhöjd. Vilket för mig är omöjligt vissa dagar. Hon menade också att jag kunde sätta det på bröstet, det går nog bra på unga tjejer, men gamla tanter med stor taxöron fungerar det inte på, för värmen gör att det knövlar ihop sig och blir veck och att det då inte sluter tätt.
Skulle plåstret bli förstört under veckan så är det inte bara att sätta på ett nytt. Jag får bara ett plåster per vecka, det gäller att vara rädd om det. efter alla oförskämdheter och översitteri så klämmer hon i med när hon ska gå, att de får hjälpa mig med plåstret, för det var medhjälp att sätta på det. För att förklara det var hon tvungen att vara så elak och dum.
Hon vet inget om min värk har aldrig träffat henne före. Jag kände det som hon ifrågasatte min sjukdom. Jag mår dåligt utan att hon skulle behöva strö mer salt i mina sår. Jag har snörvlat och gråtit i omgångar under dagen. En sak är klar den människan kommer aldrig mer över min tröskel.
Lotta var snäll och ställde upp så jag kunde åka till banken och lämna in mitt Vårdnadsintyg på banken så jag fick tillgång till Rogers konto och betala hyran. Var så in på Jysk och köpte täcken och kuddar.
Iväg sen till VC och tog mitt blodprov Hb 98 för knappt två veckor sen var det 60 när jag kom in på SöS. tre påsar blod satte lite fart på tanten. Är fortfarande trött och frusen.