Dags i morgon

I morgon 8.50 åker Roger till HS för första cellgiftsbehandlingen. Känner mig både för och emot, det är ju i alla fall ett gift, men som ska göra att han blir bättre och får hänga med än ett bra tag, men ändå så känner jag mig kluven, vad händer med hans kropp, kommer han att klara detta, ja det finns en oro, som ligger och gnaver längst in. Jag vill ju att han ska må så bra som möjligt, men fullt frisk blir han ju aldrig, detta är ju en kronisk sjukdom som kan hållas på mattan med behandling och då får det bli så. I morgon går vi in i en ny fas, som vi vet väldigt lite om, men vi kommer väl att lära oss. Vi får ta en dag i taget, och hoppas att han inte kommer att må allt för dåligt under den här behandlingen.