Kampen mot den okända fienden

En berättelse om min älskade man och vår kamp mot den svulst som suger must och kraft ur hans kropp. Vi har just börjat vår vandring mot ett osäkert mål, men vårt hopp är att det ska ordna sig och vi vinner kampen. Kanske inte helt oväntat att han fick diagnosen lungcancer.Han började röka 14 år gammal, sen har han bolmat på genom åren, som mest var han uppe i 40 cigaretter om dagen.Därtill har han varit passiv rökare under sin barndom.
När han var 59 år fick han besvär med luftrörenoch slutade då att röka,det är för 1½år sedan. Diagnosen då var kronisk luftrörskatarr. Andningen blev bättreoch han mådde bra av astmamedicinensom han fick. men i slutet avjanuari började han hostaoch må sämrei luftrören. Vi trodde det berodde på pollen, men när han ökat medicinenoch det inte hjälpte tog jag kontakt mrd vårcentralen.Där fick han kontakt med en underbar läkare 2 dagar senare var han där på undersökningoch röntgen han fick reda på direktatt det fanns en tumör i lungan. Jag började bli orolig,för han skulle vara hos läkaren 11,00och klockan vart 16,00 och han ännu inte dykt upp. Straxt efteråt så kom han hem, och talade om hur det var.och tyckte loppet var kört. Min reaktion Stopp och belägg när jag fick min cancerdiagnos kom vi överens om att inte måla fan på väggen, vi ska kämpa tillsammans. Vi pratade rätt mycket den kvällen och enades omatt vi tar en dag i taget. Vi var kallade till läkaren på VC 2 dagar senare. Hon berättade att när han slutade röka för 1½ år sedan var lungorna helt renaHan har nu varit på datamografi, nästa steg är HS.